BLOGG C: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

”Det enda han tänker är att det måste komma en polisbil. Då skulle han kunna öppna bakdörren till taxin, hoppa ut och skrika på hjälp. Annars kommer det här att sluta illa, det är mer och mer uppenbart. Till höger om honom i baksätet sitter en av de unga killar som i flera timmar hållit honom fången. (…) Som om det inte räcker har han fått känna på hur det känns att ha två knivar hårt tryckta mot halsen. Nu tänker de föra honom till ett annat ställe på andra sidan stan. Vad som ska hända där har han ingen aning om. Men han vet att killen bredvid honom är rejält påtänd på kokain och något annat och har både kniv och pistol på sig.”

Så inleds prologen i boken ”Svensk maffia – en kartläggning av de kriminella gängen” av Weirup och Larsson från 2007. Redan där sätter skribenterna känslan som kommer att följa med genom resten av av alla bokens sidor. Svensk maffia, är precis som titeln säger, en kartläggning av de stora kriminella gängen och en del av den organiserade brottsligheten i Sverige. Boken är skriven utifrån författarnas egna perspektiv och är baserad på intervjuer med gängmedlemmar och anhöriga, poliser och åklagare samt polisrapporter och annat material från rättsväsendet.

Boken är uppdelad i olika kapitel, ett för varje kriminell gruppering. Samtliga delar inleds på samma vis; en viktig och omvälvande händelse för den aktuella grupperingen skildras mycket målande och ofta ur ”offrets” synvinkel. Sedan fortsätter texten med att ta upp gängets historia och varvar detta med kommentarer från medlemmar, dock på ett mer reportagelikt sätt till skillnad från inledningen. Detta gör att man, eller i alla fall jag, tar texten på större allvar.

Sättet författarna skriver på påminner om reportagets, bara att det är mer detaljerat och beskrivande. Här kan man tänja på de pressetiska reglerna och får på så sätt spela ut all spänningshöjande information, såsom namn, ursprung, uppväxt med mera. Historien får mer liv i och med att det finns utrymme för dessa detaljer.

Genom det litterära språket som använts i boken har jag lyckats bibehålla intresset och faktiskt tagit in vad som skrivits. Hade jag istället suttit och läst ur en polisrapport hade jag nog med största sannolikhet slutat läsa innan sista bladet var vänt. Detta är också fördelen med ”New Journalism”; jag blir som människa mer berörd när alla detaljer sätts in sitt sammanhang och blir till en levande historia, snarare än en faktatext.

Jag vill kalla Svensk maffia för litterär journalistik. Boken är baserad på fakta och kommentarer, och författarna försöker heller inte beskriva andras känslor eller överhuvudtaget något de inte har grund för. Detta gör boken trovärdig. Självklart ska formen ”New Journalism” ha samma krav på sig när det gäller sanning, etik och källkritik. Oavsett om det är i dagspress eller i en bok, så ska man fortfarande bara publicera "relevant" information som inte skadar någon.

Malin Radegård

BLOGG B: ETIK I MEDIERNA

Det är svårt för mig att välja sida i frågan kring namnpublicering. Å ena sidan tycker jag att namn ska publiceras, för att inte väcka misstankar mot alla "47-åringar i Alingsås", medan jag å andra sidan tycker att det kanske är lite väl extremt. Att namnpublicering kanske gör att vissa människor tar lagen i egna händer och att det kränker närstående till gärningsmän. Det enda jag faktiskt är helt på det klara med är att press och media inte på något sätt ska axla rättsväsendets roll och att man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Jag tror att detta är något man alltid måste granska från fall till fall, och att det aldrig är helt svart eller vitt.

När det gäller fallet med den mördade homosexuelle mannen i Malmö 2008, som avhandlades i ett avsnitt av Medierna i P1 (sänt 2009-01-31), tycker jag att saken är glasklar. Här går polis och åklagare ut och säger till media att man inte är säker på att det är ett hatbrott som ligger bakom mordet, och därför finner jag det irrelevant att publicera etniskt ursprung, religion eller att den ene misstänkte hade en blogg om extrema åsikter och moralfrågor. Jag tycker att Sydsvenskan gör rätt i att ta det säkra före det osäkra. Att Aftonbladet publicerade all information och alla spekulationer man kunde hitta om mordet visar bara, enligt mig, att de desperat vill höja nyhetsvärdet och sälja fler lösnummer. I grund och botten handlar det om ett mord som begåtts och att misstänka gärningsmän är gripna, mer än så ska väl inte behöva rapporteras egentligen?

Ett annat exempel på där namn inte publicerats, men alltför många detaljer om privatlivet, är fallet med den försvunne Peter Ivarsson i Karlskrona. Här har lokaltidningen gått ut med uppgifter om ålder, att den misstänkte var nära vän med offret, att även den misstänktes bror är anhållen och så vidare. I en liten kommun som Karlskrona är det inte svårt att lägga ihop två och två för att komma fram till vem det är som sitter häktad, tyvärr. Det känns som att Blekinge Läns Tidning publicerat allt detta för att kunna krama ut så många spaltmeter som möjligt ur historien.

Enligt mig tänjer både Aftonbladet (i fallet med Malmömordet 2008) och BLT (i fallet med Peters försvinnande) på publicitetsreglerna för pressen. Det finns inget allmänintresse (som i nytta för allmänheten att känna till) i att publicera etniskt ursprung eller vilken typ av arbete man har i dessa två fall, men i och med att termen allmänintresse fritt kan tolkas till motsatsen kan medierna publicera dessa uppgifter med stöd av spelreglerna.

Referenser:
Reporter, Häger 2009

Spelregler för press, radio och TV (http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38437&_dad=portal&_schema=portal)

Medierna i P1, 2009-01-31 (http://sverigesradio.se/sida/ljud/1576061)

Bröder misstänkta för människorov (http://www.bltsydostran.se/nyheter/karlskrona/broder-misstankta-for-manniskorov(2950824).gm) 

Malin Radegård

BLOGG A: NYHETSVÄRDERING

Jag ska reflektera kring två artiklar för att hitta nyhetsvärdet i dem. Till min hjälp kommer jag använda mig av formeln (VINKELN, s 80) ur Björn Hägers bok "Reporter" från 2009.

1) Nytt snöoväder på väg in till helgen

(http://www.expressen.se/nyheter/nytt-snoovader-pa-vag-in-till-helgen/)

Så väldigt stor vikt har väl inte vädret i sig, men det är ändå något som påverkar hur människor väljer att agera. Till exempel bokar man inte in en vecka på en camping om SMHI inte utlovat sol till semestern (detta trots att SMHI endast har en träffsäkerhet på 85% när det gäller prognoser).

Just den här artikeln handlar om ett stundande snöoväder, där man vill varna folk för halka och blåst. Händelsen är varken icke-normal eller ny såhär på vinterhalvåret och den innehåller heller inte någon direkt konflikt. Ingen elitperson figurerar heller i artikeln. Varför publiceras den då?

Antagligen på grund av närheten. Alla upplever väder och alla berörs av fenomenet. Det är lättbegripligt och tacksamt att samtala om. Oavsett om just det här ovädret drabbar Skåne eller Norrland, så kommer ändå hela Sverige att prata om det. I Norrland kommer man skratta åt "de klena Skåningarna" som inte klarar av lite kyla och i Skåne kommer man huttra vid tanken av hur kallt det är i Norrland.

Vädret är en viktig komponent i tidningar och media just för att de ALLTID är med där. Varje dag letar vi efter information om vad som komma skall vädermässigt och därför finns det alltid med i till exempel tidningen. Det lockar helt enkelt läsare.

2) P-platser stängs av i väntan på kungababy

(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/avstangda-p-platser-pa-ks-i-vantan-pa-kunglig-baby_6859733.svd)

Den här artikeln innehåller flera viktiga komponenter för att det ska bli en riktig "snackis". Inte nog med att p-platser vid ett sjukhus tagits från allmänheten, det är till fördel för självaste KRONPRINSESSAN. Lägg sedan till att det är både geografiskt och tidsmässigt nära oss, samt att det är en ganska unik men ändå lättbegriplig händelse.

Med vinklingen i artikeln når man ut till en extra bred publik; till de skvallersugna och till dem som drabbas av den tillfälliga parkeringsbristen, till alla de som stödjer monarkin och till de som inte gör det. Människor gillar att diskutera med varandra. Här kan man prata om hur idiotiskt det är att stänga av parkeringsplatser vid ett sjukhus för ett tv-team som kanske inte ens dyker upp eller hur bra det är att Victoria kommer få bästa tänkbara vård, etc.

Jag ser absolut varför de flesta tidningar, stora som små, valt att rapportera om detta. Att inte publicera den här nyheten hade antagligen minskat försäljningen eller webbtrafiken mycket (även om intäkter inte borde ha så stor betydelse som det har i medier). Vad jag däremot inte kan förstå är varför varje liten detalj kring kungahuset berör så mycket! Om tidningarna INTE skulle publicera dessa nyheter, skulle vi fortfarande vara så intresserade av dem?

Källor:
Reporter, Häger 2009
Svenska Dagbladet
Expressen


Malin Radegård